Slamanvändning

Koppar som frigörs från vattenledningsrör binds 90…95-procentiskt i slammet i avloppsreningsverk. Alltså 5…10 % leds med avfallvattnet till vattendrag. Kopparhalterna i Sveriges natur och bebyggd miljö är trygga för människor och organismer. Trenden sedan 40 år tillbaka är att koppar till miljön stadigt minskar. Kopparhalter i svenska grödor har minskat i samma takt. En fjärdedel av Sveriges åkermark bedöms ha kopparbrist.

För en bra tillväxt behövs koppar, koppar tas upp av fröer, frukter och rotfrukter upp till en lämplig nivå, och behövs av människor och djur som äter lantbruksprodukter. Koppar tilläggs som konstgödsel i större mängd än från avloppsslam. Koppar i slam är inte orsaken till att slam kan utgöra ett miljöproblem. Långtidsförsök med avloppsslam från Uppsala och Malmö, på åkermark i Skåne, från tider då slammet innehöll mycket högre kopparhalter än idag, har inte visats ge några negativa effekter på grödor, tvärtom. Koppar ingår i naturens kretslopp, tas upp av växter och djur och immobiliseras under åren. Sådana maxhalter som skulle kunna skada grödor, har inte konstaterats i Sverige.

Ämnen som inger oro i slam

I slam förekommer det en rad olika potentiella toxiska ämnen som sannolikt utgör en risk för miljön och hälsan. Som exempel kan nämnas:

• kadmium
• produkter av otillräcklig förbränning (polycykliska aromatiska kolväten (PAHs) och dioxiner
• lösningsmedel (t.ex. klorerade paraffiner)
• flamskyddsmedel (t.ex. polybromerade difenyl eters)
• tillsatsämnen i plast (t.ex. ftalater och bisfenol-A)
• tvättmedelrester (t.ex. lineära alkyl sulfonater, nonylfenol etoxylater)
• läkemedel och hygienprodukter (t.ex. antibiotika, syntetiska hormoner, triclosan).